I december 2005 så köpte jag något på systembolaget som jag gått å sneglat åt en längre tid.
Det jag inhandlade var en flaska Portvin. Portvin skapar en atmosfär av överklassdricka som mest dricks vid extremt dyra och lyxiga middagar som en efterrätts aperitif.
Visst kan det vara så, men Portvin kan även vara en härlig sällskapsdryck som man tar till efterrätten hemma eller dricker som en kvälls avec, eller varför inte till en härlig ostbricka.
När jag pratar om Portvin så pratar jag självklart om rött portvin och inte den minoritetsskala av vitt portvin som också finns att hitta där ute bland hyllorna.
De flesta mindre flaskorna portvin smakar snarlikt varandra. Oftast är det av Ruby kvalité och håller en lätt ton av torkade frukter såsom russin och plommon och en lätt touch av de trätunnor dom oftast har varit lagrade i, t.ex. ek.
Det finns ett kärt citat som vår käre amerikan Mr Churchill sa, men jag kommer inte riktigt ihåg dom exakta orden, men nått liknande som:
”Ett första kännetecken för ett kvalitets portvin är att det är ett rött Portvin”.
Vilket jag nog kan hålla med om lite. Jag är som vanligt ingen expert, men det man förväntar sig av ett portvin är den fylliga bäriga aromen och smaken, med en lätt touch av en kryddig smak. Portvin är oftast lite sötare i smaken.
Portvin har inte blivit lika stort som t ex vin blivit. Anledningen kan kanske vara att portvin enbart får kallas just Portvin och det kommer från Portugal eller Spanien. Samma sak som att Calvados bara får kallas Calvados om det kommer från Calvadosregionen i Frankrike. Om ”Calvados” produceras någon annanstans så kallas det oftast Äppelbrandy eller nått liknande.