Jag läste en skrämmande krönika skriven av en krönikör på Aftonbladet som heter Terri Eriksson som hon kallar: ”En villa – mer krävande än ett tredje barn.
Där hon rent ut sagt pissar på alla husägare i hela världen.
Hon drar en skrämmande generalisering av att vara villaägare är mer krävande än att skaffa barn och att villaägare separerar oftare.
Där hon nervärderar husägare och höjjer de som bor i bostadsrätt eller lägenhet till att vara bättre människor med bättre förhållande. Och fablerar hur otroligt dåligt och jobbigt och tråkigt det är att äga hus.
Detta trots att HON ALDRIG SJÄLV ÄGT ETT HUS. Så hon fattar alltså inte ett smack av vad hon själv spyr ut i sin världelösa krönika.
Åsså har hon mage att hänvisa till att hon har FORSKNINGEN PÅ SIN SIDA.
Jag tror inte själva husägandet är en anledning till att människor separerar. Snarare att deras förhållande inte är tillräckligt starkt att tacklas med vardagens utmaningar.
För mig och MILJONER andra människor så är det en livskvalité att vara husägare, att få njuta av tystnad och friheten, harmonin. Grillkvällar på altan i goda vänners lag. Mindre trafik, slippa höra grannen pissa klockan 3 på natten eller den andra grannens fest.
Terri har ”kompisar” som gnäller hur jobbigt det är att bo i hus, med snöskottning, renoveringar, problem med trasiga stuprör, fönster som måste skrapas, puts som trillar bort, träd som måste beskäras, utemöbler som ska oljas in, buskar som ska planteras.
De som gnäller på sånna grejjer kanske inte ska bo i hus.
Jag ser lika många nackdelar med lägenhet om man ska dra ner det på den nivån.
Jag ser det hela som ett otroligt bra boende när man har barn. Snacka om frihet för barnet att få växa upp i. Lugn och trygg miljö. Men att flytta till hus enbart för att det kanske känns bättre för ett barns uppväxt är ju kanske inte en anledning att skaffa hus. Barn får ju en bra uppväxt i lägenhet också. Men i mitt fall så ansåg jag å min ”fru” att det skulle bli en bättre uppväxt än i den lägenhet vi bodde i.
Hon skriver:
En flytt från hus till lägenhet är en väldigt tidsbesparande åtgärd i dessa tider när alla längtar efter mer fritid.
Vad är det för frihet hon vill ha, frågar jag mig då? För mig är frihet eller egen tid att få koppla av på altan en ljummen sommarkväll med en cigarr och en väl lagrad Calvados, eller få knepa och knåpa i nått litet jobb på huset. Det är ju därför jag skaffat hus. Få allt det som hus medför vad gäller egen tid och avkoppling som inte finnas att få i en lägenhet. Själv blir jag galen av tristessen i lägenheten vi bodde i.
Fixa och dona i huset och på tomten är ju helt underbart. Att få skapa och göra saker som man inte har samma möjlighet i en lägenhet.
Hon hänvisar till en avhandling ”Drömmen om det egna huset” av Annika Almqvist, där det står att läsa följande:
att man riskerar att drömkåken blir en könsrollsfälla där makarna dubbelarbetar på varsitt håll i stället för tillsammans.
Terri säger då att att hon inte vill ha det så, hon vill jobba tillsammans med sin man, inte tvärtom. Hon vill skruva ihop möbler tillsammans med sin man, inte fixa tvätten medans mannen skruvar ihop möbler.
VAD HAR DET MED HUSÄGARE ATT GÖRA. Låter snarare som nått problem som hon hittar på, kanske lathet eller rent ut sagt en djup rädsla för något hon ser skulle kunna hända henne och hennes ”förhållande”. Kanske redan existerar? Varför annars skriva något så dumt och cyniskt.
Är man så rädd för att något kan hända så ska man kanske inte skaffa hus. Hon verkar vara alldeles för rädd för att bli husägare. Kanske för att hon är väldigt osäker på sitt förhållande. Och omger sig med enormt missnöjda husägare.
Frågan är ju varför hennes ”kompisar” skaffat hus. Skaffar man hus så är det ju för att man värdesätter, det som hus medför, mer än vad en lägenhet har att erbjuda. Man vill ha ut mer av livet än att vara instängd i en betongkloss staplad ovanpå andra klossar. Där man oftast inte kan göra annat när man kommer hem än att kväll efter kväll ”sitta och dricka sitt tee och titta på film.”
Hon målar fram en bild av att husägare är ett folkslag som lever utan glädje i vardagen och ständigt oroar sig och stressar upp sig för nästkommande renovering eller saker som Måste göras.
Men sanningen är att man inte behöver renovera hela tiden, man behöver inte ha det absolut mest nyrenoverade huset hela tiden. Vissa kanske vill ha det, men långt ifrån alla. Du väljer själv hur ditt hus ser ut, vilket du sällan gör i en hyreslägenhet.
Men prata inte skit om något du inte har någon aning om, och hänvisa dessutom inte till några forskningar eller avhandlingar som dessutom inte styrker din rädsla och cynism.
Hon baserar sin cynism mot husägare enbart p.g.a. att hon påstår sig veta att husägare SEPARERAR MER. Om det inte är ren cynism, vad är då cynism?
Hennes krönika och kompetens inom området att vara husägare kan bara sammanfattas med TRE sanningens ord:
KVALIFICERAT JÄVLA SKITSNACK!
Och du Terri, skriv inte så mycke dynga om något du själv inte har den blekaste aning om.
Bye4Now